Så lite tid…

Jag har tänkt skriva ett blogginlägg typ varje dag den här hösten. Men varje gång jag ska börja händer något. En ska tröstas, vaggas till söms, bytas på, matas eller bara vara med i babygymmet. Eller så gör man annat när man väl får chansen. Ringer någon, tömmer tvättmaskinen, tömmer diskmaskinen, betalar räkningar, bäddar… eller sover. Sover är ofta prio. 

Nu är tvillingarna tre och en halv månad. Men eftersom de är födda sex veckor för tidigt så är de inte riktigt så med i utvecklingen som de ”ska” vara. 

De väger ca 4,7 kg och är 54 resp 55 cm långa. De kan stödja nacken, skratta, hänga med med blicken och jollra. De senaste två veckorna har det hänt mycket. 

Idag var vi på BVC och fick vaccin. Två sprutor i låret. Sambon höll i och jag tröstade efteråt. Det gick hur bra som helst. De skrek i ca 30 sekunder. 

”Det där gick ju perfekt. Det skulle vi ha som instruktionsfilm”, sa läkaren och BM fyllde i med att ”de är ju så trygga bebisar och ni är så trygga föräldrar. Det är långt ifrån alla barn som tar det så där bra.” Om man nu får skryta lite. För min egen själviska del är jag mest orolig för biverkningar som feber och slöhet… 

Så några tips till er som ska få tvillingar: 

– En vattenkokare med grader (har räddat många nätter). 

– Om ni är två och kan, var hemma båda två i minst tre månader tillsammans. 

– Prata mycket med varandra om hur ni vill ha det. 

– Ha alltid skötväskan packad med blöjor, mat, kläder mm. Går fortare att komma iväg. 

– Säng med hjul eller om ni kan dra vagnen inne. Jag drog med dem överallt i vår spjälsäng och nu drar jag vagnen inomhus.. 

Som tvillingförälder har man två bebisar att mätta, natta, trösta, byta på, jollra med. De sover olika, de äter olika mycket och vid olika tider. Det är sjukt jobbigt och allt går mer som på löpande band. Men det blir bättre. Vi får nu fler och fler ”bra” nätter då de sover 5-6 timmar i streck. De ler och kommunicerar, de kan ”leka” i babygymmet själv i några minuter. Det börjar bli fantastiskt att ha två små tjejer hemma. Det är kärlek ❤️ 

Hemma och v 34!

Nu har vi varit hemma ett par dagar. Skönt att slippa sjukhussängen, men lite nervöst att vara själv med sammandragningar och livmodertappen som tycks vilja öppna sig helt.

Jag sover sjukt dåligt. Drömmer om att vattnet går eller att slemproppen kommer ut och att vi inte hinner till förlossningen. ”Det är extra viktigt att du är uppmärksam på vattenavgång och ovanliga sammandragningar, eftersom den ena ligger i säte längst ner”, sa läkaren innan vi åkte. Ehh… Jaha, hur då menar du? Hur känns det? Vattnet behöver ju inte forsa ut, som i amerikanska filmer och sammandragningarna kanske inte alls gör så ont som jag tror. ”Ring hellre en gång för mycket. Vi finns här för dig och kommer lyssna på dig när du ringer.”, rekommenderade läkaren. Eller rekommenderade, hon såg lite sträng ut när hon sa det där.

I förrgår var vi på ännu ett Ultraljud hos Ultragyn på DS. De skulle göra ett nytt RUL, så gott det nu går i vecka 33. Han kollade igenom alla organ och flöden noga och sedan mätte han dem igen. De är ca 1500 och 1600 gram stora. Alltså godkända, men ”små bebisar”, som han sa. ”Fast du är ju inte så stor, så det är ju logiskt”, tillade han och log. Allt blev godkänt. Lite i underkant med fostervatten, så ännu mer viktigt med att hålla koll på vattenavgång eller det kommer ut fostervatten lite då och då…

Igår var vi hos förlossningsläkaren igen. Hon är jättebra! Hon tog CTG igen och kollade livmodertappen. Den såg ut ungefär som för några dagar sedan. ”Men jag tror att jag skulle kunna få upp ett finger, så den är inte helt tät”, förklarade hon. Den kan hålla flera veckor, men den kan också gå vilken dag som helst. Så jag ska vila. Sängliggande behöver man tydligen inte vara längre, men heller inte gå långa promenader. Det kan jag inte, för magen är oftast stenhård och det tynger neråt.

Sedan vi kom hem har bebisarna inte varit lugna en stund känns det som. Den som satt sig så fint vid livmodertappen sparkar och sprattlar neråt mot ljumskarna och den som ligger med rumpan uppåt sparkar konstant mellan mina revben. En underlig känsla. Det är nästan att jag kan gripa tag om en av hennes små fötter. Hennes rumpa kan jag definitivt ta om när hon stretar upp den som mest.

Jag börjar bli lite orolig för kejsarsnittet, eller mest för ryggmärgssprutan och hur ont det ska göra. Min sambo sa att det kanske är bra att det är den jag oroar mig för… och det kan han ju ha rätt i 🙂

När vi kom hem fick jag lite panik och började fixa med att tvätta alla bebiskläder och göra i ordning, eftersom de nu kan komma när som helst. Jag insåg att vi har fem par uppsättningar av små kläder i strl 44-50. Så nu sitter jag på nätet och försöker hitta söta små sparkdräkter och bodies i strl ”newborn”. Mamma ska köpa pre-bornkläder så fort vi vet hur stora de är när de kommer. Sen ligger de säkert mest i sin blöja och en filt de första dagarna.

❤ ❤

Utcheckning från DS!

​​
Igår var vi hos ultraljudsspecialisten, som mätte om tvilling 2 och fick fram ett mkt bättre resultat. Även om hon sackat efter lite i vikt klassas hon nu som ”en normal” bebis – fast fortfarande liten. Ligger  på -25%. Men det är vi ändå nöjda med. När en bebis har ovalt huvud måste man mäta på ett speciellt sätt, utgå från omkretsen av huvudet istället för att mäta öra till öra. Men även magsäck och lårben var större vid denna mätning. Kan bero på att hon låg väldigt ihopkrupen vid mätningen i torsdags och var därför svår att mäta. Läkaren idag tycker att vi ska gå på gårdagens resultat och det känns bra!

Fick också mäta livmodertappen, som krympt och som ska kollas igen på torsdag. Men vi hoppas den håller i någon vecka till ✊🏻✊🏻 På fredag går vi in i vecka 34 (33+0) och sedan hoppas vi på någon vecka till. 

Lite orolig inför RUL och ev komplikationer av ngt organ som lett till viktminskning eller det ovala huvudet. Men läkarna låter lugna och vill bara dubbelkolla! Då vet man mer vad man måste göra vid ev akut kejsarsnitt. Eller om ngt visar sig vara fel (peppar, peppar) så har det betydelse för om man ska plocka ut dem nu eller inte. 

Nu får vi alltså åka hem betydligt mindre oroliga än när vi kom hit! 

En stor eloge till personalen här på Danderyd! Alltid lugna, proffesionella och  får oss att känna oss oerhört omhändertagna. Jag gissar på att vi checkar in här igen om någon vecka eller två, eller tre! 

Kram 

Under lupp!

Åkte till förlossningen imorse kl 10:00, som vi blivit beordrade. Det gick inte många minuter förrän jag blev kopplad till CTG. Men sedan fick jag ligga där och vänta och lyssna i nära två timmar, innan läkaren kom. Det gjorde ingenting – mest sambon som blev rastlös – det känns tryggt att ligga och lyssna på tjejernas hjärtan. Lite intressant också, då rytmen verkligen ändrades från det att de låg och sov till att ligga och sparka eller bara röra sig lite. 

När läkaren kom sa hon att det såg bra ut. Men att tvilling nr 2:s hjärtljud gått ner lite ibörjan. ”Jag är egentligen inte orolig, men jag tycker att vi ger dig kortisonsprutor så att vi gör allt vi kan.” Det betyder två sprutor under 24 timmar för att lungorna ska utvecklas snabbare -”ifall de kommer ut tidigt”. Man ger tydligen inte kortison efter v 33+0. Så vi blev inskrivna på BB och här ligger jag nu. Fått en kortisonspruta för tre timmar sedan och ikväll och inatt kommer de mäta med CTG igen. Imorgon kommer vi få göra ett nytt tillväxtultraljud på special-UL-enheten. Därefter antar jag att det kommer bestämmas om det blir KS de närmsta dagarna eller om de vill vänta. 

Läkaren imorse gjorde också ett UL för att titta på fostervatten, moderkakorna och organen organen. Allt det såg bra ut. 

Det är en märklig känsla att ligga här. På den här avdelningen ligger mammor som fått barn och som, precis som jag, fortfarande är gravida. Så man ser små, små bebisar lite då och då – eller hör dem skrika på avstånd. Trötta, nyblivna pappor tassar ut i köket för att hämta ersättning eller något ätbart till nyblivna mammor. 

Det känns tryggt också. Att ligga här och få vård. Alla är väldigt trevliga. Det är väldigt lugnt och tyst. En skön atmosfär. 

💗💗

Tillväxt-UL och oro!

Det är som att jag hela tiden blir påmind om att man inte ska ta allt för givet -precis när all oro har lagt sig och jag börjat se framåt. 

Tvilling nummer ett växer ungefär enligt sin egen kurva. Men ligger ändå på -20%, vilket är ganska vanligt när det gäller tvillingar. Allt annat såg bra ut, alla organ, hjärtljud, rörelser och flöden.

Tvilling två däremot var svår att mäta. Buken hade växt hyfsat bra. Lårbenet var svårt att mäta och samma sak med huvudet – som är lite ovalt, vilket betyder att uträkning av vikt i datorn inte går att göra i princip. Enligt datorn hade hon inte växt alls på tre veckor i princip. Läkaren som gjorde UL påpekade att ett ovalt huvud gör att vikten blir mindre, eftersom man mäter från öra till öra. Så hon väger förmodligen mer. Allt annat såg bra ut. Men han ville hålla oss under uppsikt. Igår spenderade vi eftermiddagen på specialist-MVC på DS. Tog prover och fick göra CTG – allt sådant såg bra ut. Fick även samtal med överläkaren, som kom fram till samma sak som UL-läkaren:att det ovala huvudet ställer till vikten. Hon ville göra nytt tillväxt-UL måndag eller tisdag för ”second opinion”, samt mäta fostervatten, kolla CTG och flöden imorgon igen. Kanske blir det så att vi får kortisonsprutor i veckan och sen KS – om de anser att den minsta skulle må bättre av att få vård och näring utanför magen. 

Jag är såklart oroligt, men bra att de vill hålla uppsikt med täta kontroller. 

💕💕💕💕

Vecka 31+4

Jag har sovit bra två nätter i rad, bara varit upp och kissat en gång mellan 23:30 och 07:00. Helt fantastiskt. Sedan har jag somnat om efter ett par timmar och sover en och en halv timma till.

Mitt kanske värsta just nu:

1. Uppsvullen och illamående av niferexen. Äter katrinplommon hela dagarna…
2. Det svider på hyn strax under brösten. Förmodligen för att den är så uttänjd där. Det är inte skönt. Försöker smörja in med olja och bodylotion. Knappt någon gräns kvar mellan mage och bröst. Magen slutar liksom där brösten tar vid.

Bäst just nu:

1. Att jag sovit bra! Gör dagen helt annorlunda!
2. Att jag känner bebisarna röra sig nästan hela tiden. De reagerar på musik, när jag byter rörelsemönster och våra röster och klappar på magen.

Igår var jag en sväng in till stan för att köpa tunnare åkpåse från Mini Rodini, som man också kan göra om till lekmatta. Den skulle finnas på NK, men den var slut. Så jag åkte ner till Babour och köpte en riktigt bra höstjacka istället – till alla mina kalla höstpromenader med vagnen! Vi beställde och köpte nämligen vagnen på NK, då får man tvillingrabatt på allt annat man köpte till (babyskydd,adapter, skötväska mm). Jag fick också en himla massa poäng och det betyder pengar. Så jackans pris blev rejält nedsatt. Sovpåsarna köpte vi på nätet direkt från Mini Rodini.

På torsdag ska vi till läkaren för att se hur tvillingarna ligger och eventuellt bestämma datum för KS.

Kram

Vecka 30 + 6

Veckorna sniglar sig fram. Mycket för att jag är sjukskriven säkert. Men det skulle inte gå och jobba just nu. Jag sover väldigt dåligt. Somnar ofta vid 24:00, sover två timmar, kissar, sover två timmar, kissar osv. Då är det bra att inte var stressad att komma upp till jobbet.

Jag tänker mycket också. Igår fick vi hem vår vagn. En Bogaboo donkey twin i svart och grått. Väldigt fin. I förrgår hämtade vi spjälsängen hos några som vi känner. Vi har egentligen allt man måste ha. Men så kommer tankar som: ”Vad ska man ha i vagnen på hösten egentligen?” För att de inte ska bli för varma eller för kalla. Eller: ”Har vi verkligen tillräckligt med kläder för nyfödda som vi kan ta med till BB?” Vi kommer ju förmodligen göra KS och då får vi stanna ett par dagar, vilket betyder att de kanske behöver ombyten – även om de ofta ligger hud mot hud med bara blöja? Så tänker jag att fårskinnsfällar vore mysigt att ha i vagnen och så börjar jag leta på nätet. Eller en till mysig filt kanske är bra. Vi har två tunna bomullsfiltar och två fleecefiltar. Så googlar jag på det. Ska man ha en filt i ylle? Eller räcker det med virkad/stickad bomull? Hur många nappar och flaskor behöver vi? För hur mycket orkar vi åka runt och köpa saker när de väl här här? Så där håller jag på. Det kanske är vanligt när det börjar närma sig.

Jag har fått lite mer ont i fingrarna och de är kanske lite mer uppsvullna. Är så rädd att det är havandeskapsförgiftning på G. Men svullna händer är vanligt och jag tog äggviteprov hos BM i tisdags. Så det borde inte vara någon panik.

Inatt har jag mått rätt illa också. Igen. Men det är ju också vanligt när man väntar tvillingar.

Igår var jag i alla fall hos frissan! Så nu behöver jag inte gå dit på ett tag. Det är otroligt skönt att få bli lite fräsch just nu. Jag gjorde slingor och klippte bort allt slitet. Mådde illa där också och satt och sippade på  min cola light hela tiden.

Om två veckor är den där magiska veckan här. Vecka 34. Då kan de få komma. Jag börjar längta så otroligt mycket.

KRAMAR ❤

Att vänta tvillingar!

Jag har länge funderat på om jag ska starta en tvillingblogg. Velat fram och tillbaka. Orkar jag? Är det någon mening med det? Men nu har jag bestämt mig. Jag behöver skriva av mig. Det spelar ingen roll om någon läser eller inte. Efter att ha skrivit om IVF i ett par år inser jag hur viktigt det är för mig att få skriva av mig, träffa andra på nätet i samma situation och så här efter alla IVF-försök är det intressant att gå tillbaka och läsa om allt som hände. Alla känslor, tankar och om den vardag vi levde i under så pass lång tid. 

Efter tre och ett halvt års försök fick vi äntligen det där efterlängtade plusset – som dessutom höll i sig. Idag är jag i vecka 31 (30+4). Två år av IVF-försök. På insättning nr 10 och IVF nr 4 så blev det alltså en tvillinggraviditet. Först och främst vill jag verkligen förtydliga att det inte är enkelt att bli gravid med tvillingar via IVF. Det är ungefär samma chans (eller risk, som läkarna säger) att bli gravid med tvillingar som om man försökte på normal väg. Idag är ca 2-3% av alla som föds tvillingar. Siffran är inte högre bland oss som gör IVF. För det första är läkarna väldigt ovilligt inställda till att få sätta in två embryon, eftersom det är en riskgraviditet (man får ex lättare havandeskapsförgiftning). Vi fick sätta in två embryon för att vi gjort så många insättningar ( 9st, varav två slutade i missfall i v 9), för att vi börjat betala för våra försök och för att vi börjar komma upp i åren – vi är båda 38 år. Läkarna sätter aldrig in två embryon om de tror att det finns minsta chans/risk att båda fäster (ofta blöder man ut den ena innan vecka 12, om båda fäster och om man får ett pluss över huvud taget). Det här ska inte bli en blogg om IVF, utan om min graviditet med tvillingar. Jag vill bara tydliggöra att långt ifrån alla som får tvillingar har gjort IVF, det verkar vara något många tror – särskilt om man är över 35. Men faktum är det att man oftare släpper två ägg samtidigt när man kommer upp över 30-35 år och då blir det oftare tvillingar. Eftersom två ägg kan befruktas samtidigt! OM man vill läsa mer om våran IVF-resa kan ni göra det på Längtan efter Ralph .

Vår graviditet hittills: Vi fick reda på att vi var gravida med tvillingar i vecka 9. Det kom kanske inte som en chock, men absolut ingenting vi räknat med. Vi blev väldigt, väldigt glada. Men samtidigt kändes det lite läskigt. Läkaren berättade om riskerna: Tidigt födda prematurbebisar, havandeskapsförgiftning, gravidsymptom x2 osv. Samtidigt kunde jag inte släppa rädslan på att få ännu ett missfall (nr 3). Dagen innan vi skulle gå in i vecka 12 kom blod, det började lite försiktigt för att sedan fullkomligt forsa fram och ner i trosan. Jag slängde mig in i bilen och åkte till DS gynakut. Min sambo var typiskt nog på tjänsteresa, så detta var jag tvungen att klara av själv. Efter 9 timmar på akuten fick jag komma in till läkaren som konstaterade att allt såg bra ut. Hon kunde inte se var blödningen kom ifrån. Samma sak hände sedan i vecka 15 och i vecka 20. Den sista gången hittade läkaren en polyp på livmoderhalsen, så det är förmodligen den som blödigt. De berättade också att blödningar är vanligare vid tvillinggraviditeter och är vanligare än man tror även vid graviditet i allmänhet. Särskilt innan vecka 16. Det står väldigt bra om blödningar vid graviditet på Om blödning på 1177 .

Men nu, sedan vecka 20 har graviditeten skridit på som den ska. Jag började känna mig riktigt tung i vecka 25-26 någonting. Nu, när jag är i vecka 31 är min mage som i vecka 37 – om jag hade väntat en liten bebis. Idag har vi varit på MVC. Vi har en jättebra och gullig barnmorska som har tagit både vår oro och våra funderingar kring tvillinggraviditeten på allvar. Särskilt min rädsla för att föda för tidigt och för att få havandeskapsförgiftning. Eftersom tvillinggraviditet är en riskgraviditet får man gå oftare både hos barnmorska och göra några fler UL – särskilt om man uttrycker oro. Vi har den lägsta risken på skalan, då vi väntar tvåäggstvillingar och de ligger i varsin hinnsäck med varsin moderkaka. Mest risk är när man väntar enäggstvillingar som ligger i samma hinnsäck och delar moderkaka. Då får man gå på UL varannan vecka (tror jag) för att se så att den ena tvillingen inte tar alltför mycket näring av den andra tvillingen. Men vi väntar alltså tvåäggstvillingar, två små tjejer.

Det börjar bli tungt. Magen går upp alldeles under revbenen och tjejerna har sina små huvuden där också. Ibland sträcker de på sig och då känns det som om jag ska spricka, eller att något revben ska gå av. Den ena (”ettan”) har satt sig med rumpan nedåt och huvudet uppåt och den andra (”tvåan) ligger längs med revbenen och har sina små fötter vid ”ettans” huvud. Så troligen blir det planerat kejsarsnitt. Men chansen finns att de vänder på sig.

Jag sover dåligt och är väldigt trött. Vaknar varannan timma för att gå på toa och vid fem-sextiden på morgonen vaknar de och börjar sparka/röra sig ganska så kraftigt. Den ena har min kissblåsa om fotboll och det kan göra riktigt ont när hon träffar mitt i prick 😉

Jag äter Niferex (järntillskott) och av dem mår jag lite illa och blir uppblåst i magen. Det är inte skönt. Kanske det värsta med den här graviditeten. Ovanpå det har jag haft sammandragningar sedan vecka 16 och var sjukskriven halvtid tre veckor innan semestern. Ofta blir man sjukskriven på heltid mellan v 25-30 när man väntar tvillingar. Från och med i fredags, då jag egentligen skulle tillbaka efter semestern, blev jag alltså sjukskriven. Det är skönt. Då behöver jag inte ha panik när jag inte kan sova på natten. Revbenen gör ont när man ligger för länge på en sida. Ibland bullar jag upp kuddar och sitter upp och sover några timmar.

Så har mina händer börjat svullna senaste veckan, det värker lite i dem. Idag på MVC fick jag ta blodtryck och urinprov för att utesluta havandeskapsförgiftning. För svullna händer kan vara ett tecken på det, likaså om man har ständig smärta under höger revben och mår illa – vilket jag också gör från och till. Det har jag gjort mycket under den här graviditeten, vilket är väldigt vanligt när man väntar två. Jag har inte haft de där ”spökveckorna” då man ska känna sig pigg och ganska så ogravid.

Nu låter det som om jag klagar. Vilket jag kanske jag gör litegrann 🙂 Men det kunde ha varit mycket värre.

Det är fantastiskt att vänta tvillingar. Som min sambo brukar säga: Det är en gåva, efter allt vi gått igenom. Samtidigt är det svårt att ta in att det ligger två bebisar i min mage. Hur ska de få plats? Jag känner dem väldigt tydligt. När de hickar, när de rör sig, sträcker på sig, boxas eller sparkar. Det är skönt att känna. Samtidigt så overkligt att det ligger två liv därinne som väntar på att få komma ut. Jag börjar längta efter att få träffa dem.

KRAMAR